Utveckling hela tiden
Det jag kan tycka är så fantastiskt med mig själv är att jag ständigt, för varje porträtt som jag ritar ser en stor utveckling. Även om pennorna legat på hyllan ett tag och jag inte ritat någonting så ser jag en klar förbättring varje gång jag väl gör det.
Ett stort exempel på detta är ett porträtt jag gjorde under förra veckan. Jag antog en utmaning, att rita av svärmors och hennes sambos hundar tillsammans med Milo, ett fotografi som jag tog när vi under nationaldagen besökte Alvastra klosterruin. Jag trodde inte på min själv alls att jag skulle klara detta, i och med mitt ointresse för att rita djur. Människor är inga problem, men djur och dess päls är en helt annan sak och därför blev jag mäktigt stolt när jag kunde leverera ett så bra resultat som jag faktiskt gjorde.
När kära svärmor fick se denna bild i mitt pysselalbum på facebook, och hon själv postade den på sin sida för att visa sina egna bilder kommenterade hon detta;
"Roger har tjatat på stackars Ida om en teckning på hundarna, hon är ju helt otroligt duktig med sina pennor. Hon har sagt att hon inte klarar av att rita våra krulltottar, men Roger har tjatat..försök..du kan. Mycket riktigt HON KUNDE! Här.. ser ni resultatet, helt otroligt fint.. nästan mer detaljerat än fotot. Goa Ida Johansson, du är så talang-fylld, nu blir det till att skaffa en fin ram så mästerverket kommer upp på väggen."
Följande kommentarer och respons därefter är minst lika fina.
Man kan inte bli annat än väldigt stolt över sig själv de stunderna.
Kommentarer
Trackback
