Ett vackert par
För cirka en vecka sedan började jag rita ett porträtt på ett av det finaste paren jag vet. Hon heter Therese och han heter Jonathan.
Jag har träffat de tillsammans en gång, en den känslan och sen glädje se utstrålande till varandra är någonting som jag inte känt förut. Jag tycker om att gotta mig i andras kärlek, jag blir ofta lycklig för andras skull och andras lycka kan göra min dag. I september har de varit förlovade i ett år, och denna bild är tagen på deras förlovningsdag. Jag valde bilden för att jag tycker den är vacker och för att jag vet att den förmodligen betyder en hel del.
Texten på bilden är en text de bägge har intatuerat på armen, som jag gjort en gång i tiden.
Ett porträtt på Emmeli
Jag känner att jag också måste visa för er att jag inte bara sitter och ritar porträtt på barn, även om detta senaste tiden varit i fokus för mitt tecknande.
Emmeli Orrefjord har jag lärt känna sedan i julas då jag besökte henne i hennes butik i stan under adventshelgerna här i stan. Hon ställde ut sina fantastiska fotografier, hon har fotograferat mig och min fina familj och det kommer hon få fortsätta göra i framtiden. Inte nog med att hon tar fantastiska bilder, hon bjuder också alltid på ett fantastiskt leende som kan vara ett av de finaste jag sett. Eftersom jag tänkt länge på att rita ett porträtt henne, och jag ville tillföra någonting till henne så som hon gjort för mig så satte jag mig och ritade ett porträtt på denna underbara kvinna, vilket även i detta tillfälle uppskattades något enormt.
När Emmeli sen själv lade ut denna bild för att visa sina följare på Instagram, stod det;
"Måste bara visa er hur grym @edavictoria är!
Sitter med tårar i ögonen och känner mig så rörd över att hon gjort denna fina ♥
Det är otroligt hur många fina jag får lära känna genom mitt jobb!"
Det gör mig alltid lika glad att få så positiv respons när jag gjort ett porträtt till en annan.
Utveckling hela tiden
Det jag kan tycka är så fantastiskt med mig själv är att jag ständigt, för varje porträtt som jag ritar ser en stor utveckling. Även om pennorna legat på hyllan ett tag och jag inte ritat någonting så ser jag en klar förbättring varje gång jag väl gör det.
Ett stort exempel på detta är ett porträtt jag gjorde under förra veckan. Jag antog en utmaning, att rita av svärmors och hennes sambos hundar tillsammans med Milo, ett fotografi som jag tog när vi under nationaldagen besökte Alvastra klosterruin. Jag trodde inte på min själv alls att jag skulle klara detta, i och med mitt ointresse för att rita djur. Människor är inga problem, men djur och dess päls är en helt annan sak och därför blev jag mäktigt stolt när jag kunde leverera ett så bra resultat som jag faktiskt gjorde.
När kära svärmor fick se denna bild i mitt pysselalbum på facebook, och hon själv postade den på sin sida för att visa sina egna bilder kommenterade hon detta;
"Roger har tjatat på stackars Ida om en teckning på hundarna, hon är ju helt otroligt duktig med sina pennor. Hon har sagt att hon inte klarar av att rita våra krulltottar, men Roger har tjatat..försök..du kan. Mycket riktigt HON KUNDE! Här.. ser ni resultatet, helt otroligt fint.. nästan mer detaljerat än fotot. Goa Ida Johansson, du är så talang-fylld, nu blir det till att skaffa en fin ram så mästerverket kommer upp på väggen."
Följande kommentarer och respons därefter är minst lika fina.
Man kan inte bli annat än väldigt stolt över sig själv de stunderna.
Isabella
En barndomsvän till min fick ca 1 månad innan mig också barn. Det var en liten tös vis namn Isabella, och för en tid sedan så önskade hon ett porträtt på denna lilla flicka. Hon hade ett fotografi som hon tyckte om, som tyvärr inte var vid bästa kvalité men det gick väldigt bra ändå. Därför kan detta ha uppskattats lite extra, då det kanske inte går att framkalla särskilt bra men det kan nog väldigt lätt vägas upp av ett porträtt istället.
Lilla Isabella väntas få ett syskon i slutet av detta år. Så fantastiskt och vi får väl se om det blir ett porträtt även på den bebisen.
.
Porträttbeställning på en liten pojk
I våras fick jag en beställning av en tjej, hon ville ha ett porträtt av sin son som är ungefär 10 dagar yngre än min egen. Hon hade kommit in och kikat bland mina bilder, funnit porträtten som jag ritat på min Milo och önskat ett själv. Detta gick självklart att genomföra på ett väldigt smidigt vis. Vi mailade tillvarandra och höll kontakten på så vis. Nu väntas en bild på den äldre dottern, så ska även ett porträtt göras på henne i framtiden.
Resultatet blev superbra, och även hon är nöjd. Porträttet är nu inramat och står i pojkrummet i deras hus. Det är fantastiskt fint att få dela med sig av sin kreativitet och sedan se hur det uppskattas.
Resultatet blev superbra, och även hon är nöjd. Porträttet är nu inramat och står i pojkrummet i deras hus. Det är fantastiskt fint att få dela med sig av sin kreativitet och sedan se hur det uppskattas.
För att visa lite hur väldigt fin respons jag får för mitt ritande så måste jag visa detta. Carolina som nu är ägare till detta porträtt skrev såhär när hon publicerade den för hennes följare;
"Porträtt på lille pojken.
Duktiga @edavictoria som jag hittade på Instagram och beundrade hennes porträtt som hon gjort! Helt fantastiskt duktig. Nu letas det efter kort på dottern när hon var liten. Speciellt när det är handgjort. <3 Tusen Tack för denna fine."
Porträtt till svärmor
Jag som älskar att göra människor glada när de minst anar det så ritade jag i vintras ett porträtt på min son som jag sedan gav till min kära svärmor. Jag har utgått från ett av mina favoritfotografier som jag har på min son, och detta uppskattades väldigt mycket. Det sitter nu i en ram och visas stolt upp för folk som kommer på besök.
Ett porträtt i present
En perfekt present till någon kan vara ett ritat porträtt på sig själv, sin bebis eller personen i fråga som ska få presenten. Hur många har ritade porträtt hemma, som någon person lagt ner hjärta och själ i att rita?
Jag har med min starka vilja och min kreativa förmåga ändå nått ganska långt när det kommer till detta med att rita porträtt. Till min mammas födelsedag i December bestämde jag mig för att rita ett porträtt på min son, ett foto är alltid ett fotografi som man kan få hur många som helst av men någonting ritat är alltid unikt och det finns bara ett av. Därför tyckte jag det kunde vara extra skoj och det uppskattades vill jag lova.
